Det hela började en kväll i Melbystrand… eller ja, "började" är kanske fel ord – det mer råkade hända efter exakt den mängd grogg som får verkligheten att luta lite åt vänster och självförtroendet att skjuta rakt upp i stratosfären. Mitt i grillröken, med "Man ska ha husvagn" pumpandes ur en högtalare som sett bättre dagar, tittade vi på varandra och insåg det självklara: vi var födda till det här. Så föddes Thorbjörnz – Sveriges första (och troligtvis enda) pojkdansband. Inte bara ett band, nej nej… en livsstil. Ett kall. En lätt musikalisk genialitet hade uppstått. Vår första megahit, "Grus i Musen", skrevs på en papperstallrik, någonstans mellan en tappad korv och en existentiell diskussion om takten i bugg. Det var rått. Det var äkta. Det var dragspel & svårt att läsa handstilen dagen efter. Efter att ha nått nivåer av berömmelse som knappt ens vi själva märkte av, valde vi att lägga Thorbjörnz på is… i blygsamma 25 år. Men som alla legender – Nu är vi tillbaka.